Vilse i skogen

Nu ska jag berätta om något som är typiskt när man beger sig ut på en uttflykt med mina systrar. Det hela börjar med att någon av dem får en idé´. Min två kära systrar hade bestämt sig för att bege sig upp i skogen på hallandsåsen för att åka längdskidor. Vi hittade skidor som även passade mig så jag fick följa med. Nu ska jag även poängtera att de skidor vi hade var skidor från någon gång på 80-talet så det är ingen kvalité´. Vi upptäckte senare att min ena sko till skidorna höll sulan på att losna och Petras stavar hade inget band för att stoppa in handen. Vi packar in våra skidor i bilen och ger oss iväg. Väl framme och efter lite krångel med att få på sig skidorna ska vi hitta spåret. Här kommer mina fantastiska sytsrar på att ingen av dem har kollat upp var spåren finns. Men vi hittar till slut spåret och ger oss ut i den vackra skogen. Snön ligger tung på trädens grenar och det är så tyst så tyst i skogen. Härligt härligt. Vi alla tre njuter av den härliga naturen. Vi åker längre och längre in i skogen. Efter ett tag när vi kommer till en korssning i skidspåret väljer vi att vända hemmåt. Vi åker och åker. Ska dessutom säga att ingen av oss är några vana skidåkare då skåne inte brukar vara täckt i snö. Så tempot är inte så högt. Vi åker och åker och tänker att snart borde vi närma oss där vi började, men nej. Efter varje hörn håller vi hoppet att se ett slut men icke. Dessutom har det börjat bli mörkt. Det blir bara mörkade och mörkare. Nu åker vi i den mörkaste granskogen och vet inte var vi är. Till slut träffar vi några som säger att spåret antagligen inte går runt. Jaha.. då är det bara att vända då. Och nu är det nästan helt mörkt. Spåren ser man inte längre. Det är bara att känna sig fram. Vi kör och kör och snart snart kanske vi är framme. Och efter ett tag och med mitt goda lokalsinné hittar vi fram. Efter några timmar i spåret var det skönt att äntligen komma hem. Det värsta var bara att jag och mamma skulle iväg på hennes julklapp (teater) så ingen rast ingen ro för mig. In i duchen slänga sig i bilen och fort iväg. Suck, att jag inte lär mig. Att ge sig iväg med mina systrar så där sponatant blir alltid ett stort äventyr och även en kurs i överlevnad. Men kul är det. Som tur är det slutar det alltid bra. :)

PS. Teatern var bra!