torsdag 28 juli 2011
Tankspridhet
Så över till det jag tänkt berätta. Ibland undrar jag hur jag ingentligen fungerar. Stack ner till stan för att inhandla de sista behövda varorna för att klara mig de sista dagarna här efter min total städning av toaletten. Har till och med skrivit upp en lapp med allt. Väl nere i butiken springer jag fram och tillbaka mellan hyllorna. Plockar på mig både toalettpappar, korv och pastasås (vilket inte var lätt att hitta). Tar mig hem med mina kassar och börjar skala potatis till min potatissallad. Då slår det mig. Vad ska jag äta till potatissalladen då? Great!!! Tar nycklarna och sticker iväg till hörnbutiken i närheten. Springer även där fram och tillbaka i butiken för att hitta en kassler eller något färdiglagat kött. Nej, det fick bli två färdig marinerade kycklingfilér för 46kr som jag får slänga in i ugnen. Det kostar att vara tanksprid. Kommer hem och fortsätter med maten. Då slår det mig igen. Jag köpte inga bindor. Great!!! Men denna gången går jag inte iväg igen. Jag får klara mig till i morgon då jag antaglien glömmer det då. Eller något annat. Vet inte om tankspridheten kommer med ålderna eller om det är att man är en aning stressad. Vet ej. Hoppas på stressen då min ålder inte är så hög. För annars ser inte min framtid så klar ut. Annars skyller jag dagens tankspridhet på medlet jag använde för att göra rent duchväggarna. Det luktade faktiskt ganska starkt.
tisdag 26 juli 2011
Längtan till sjön
söndag 24 juli 2011
Tankar kring ett vuxenliv.
Men vägen dit sker genom misslyckande och svåra vägar. Vägar som vi lär oss mer om hur vuxenlivet kan vara och vem vi igentligen är. När väl våra misslyckanden dycker upp finns det inga regler för hur man tar sig tillbaka upp för höjden igen. Men att få ge uttryck och visa sina känslor som ett misslyckande skapar är ofta inte så välkomnande. Ett misslyckande är att man valde fel eller gjorde fel. Ett ansvar man tar på sig. Det ska man ta på sig och bära vidare på utan att få möjlighet att få bearbeta det. Att visa sina känslor och få betabeta ett misslyckande är inget som tillhör vuxenlivet. Som barn och tonåring får man skrika, vara arg och besviken utan alltför stora anledningar. Man får visa sina känslor och göra utlopp för dem. Som vuxen tar man ansvar för sig själv och sina handlingar vilket är viktigt och väl. Vi kan inte bete oss som när vi var små. Nu har vi ansvar för oss själva och för andra men det bör väl ändå finnas möjlighet att få visa sina känslor, få göra utlopp för sina misstag och bearbeta dem. Ett misslyckande ska inte bli en ryggsäck man bär på. Den ska bli en handbok som man plockar fram under livets gång. Men hur blir den en handbok om man inte får skriva den utan istället gömma den långt ner i en ryggsäck.
Jag ber därför om en chans att få vara besviken, arg och ledsen för ett val jag gjort som har blivit fel. Jag lär mig av mitt misstag men väl ändå visa mina känslor och få bearbeta dem så jag kan skriva ner det i min handbok och inte bara gömma det långt ner i min ryggsäck där de förvandlas till rädsla och skam. Rädsla för att hamna där igen och skam för att jag gjorde det.
Låt mig få visa mina känslor, låt mig få sluta agera som en skådespelare och få chansen att få vara den jag är. En känslig, dramtisk, skör person som ändå har fantastiska framtids möjligheter att få vara allt det jag är genom att ge plats för mina känslor och tankar kring mig själv och min tillvaro. Låt mig få vara den jag är!
lördag 23 juli 2011
I musikens tecken
En annan sak som har hänt. Började montera upp min lampa som mamma så vänligt köpte till mig. Den jag så länge viljat ha fast alltid varit för dyr för mig att köpa. Nu har jag den och känner lite glädje för det. Men mina missberäkningar har vissat att lampan är en aning för stor för att ha den uppsatt i mitt rum. Man kommer att slå i huvudet hela tiden och den kommer vara i vägen. Så den blev nerpackad igen. Kanske jag kan förhandla mig till att ha den i spisrummet eller så. Annars kommer den passa fint i mitt framtida hem över det vacka tv bord jag säkert kommer ha. :)
tisdag 19 juli 2011
Att hinna med
Just nu har mitt liv börjat att se ut så här. Jobbar heltid nu i två veckor. Så idag har min dag sett ut så här: upp jobba 8-16.30 sen iväg till ICA och handla lite. Hem, packa upp ut och springa en runda. Då jag inte hittar i stan kollar jag lite på kartan innan jag tar mig ut och hoppas på det bästa. Ja, helt fel hamnade jag inte. Kom en lite aning på sidospår men hamnade inte allt för långt bort hemifrån och hittade så klart hem igen. Sen var det lite styrketräning till "vad blir det för mat" med Per Moberg då internet inte alltid vill jobba med mig så struntade jag i att försöka få igång Spotify. In och ta en duch, sen laga mat, äta mat, diska och nu sitter jag här och kolllar på Allsången. Ska strax skära upp lite melon och ta fram vindruvor för att njuta lite. Något mer hinner jag inte med nu får tiden vilket i sig är ganska bra då jag bara vill att tiden ska gå så jag kan åka härifrån. Fast jag känner en aning stressad av att jobba mycket samt hålla igång med träning och skriva ett arbete och dessutom planera allt inför fjällvandringen. Allt jag ska ha med mig och fixa allt sånt. Ska se vad jag kan låna av folk och sen vad som ska köpas och vad behöver jag och sen om jag måste ha nya skor ska de köpas ganska tidigt så jag kan gå in dem. Hur ska jag få tiden till det? Sitter och tänker lite om dagarna om jag ska blir "sjuk" min sista jobbvecka för att kunna få tid att fixa allt inför resan och dessutom få åka härifrån lite tidigare. Bara problemmet att jag måste lämna in nycklen när jag jobbat klart och kan ju inte göra det om jag är "sjuk". Det blir kanske lite misstänksamt. humm.. Men om jag bara har bestämt mig brukar det alltid gå min väg. Vill bara åka tillbaka dit jag hör hemma och trivs. Snart, snart.....
söndag 17 juli 2011
Nu börjar träningen
Ja, nu börjar träningen. Då jag skadde foten i höstas och var tvungen att ta det lugnt med träningen i några månader hittade jag aldrig riktigt tillbaka till den. Då jag nu har tre veckor på mig att komma i bra form för mitt äventyr till Kebenekasie bröjade jag idag med en riktigt lång prommenad. Efter ca tre timmars jobb med att få igång internet och lagt in min första uppgift till kursen tog jag mig ut på Norrköpings gator och försöka hitta bra ställen att vandra på. Bestämde mig för att gå till Vrinneviskogens naturresarvat. Hittade dit och började gå. Men det kändes en aning obehagligt att gå ensam i skogen i en stad jag inte känner till. Då de har hänt en del otäcka saker i staden under sommaren vågade jag inte gå långt utan bestämde mig för att hellre vandra runt i stan bland hus och människor. Tråkigt för det fanns gott om bra vandringsleder där men det kändes inte rätt att gå där ensam.
Jag var i alla fall ute i två timmar och hann beta av en hel del av stan. Har upptäckt att visst finns det fina delar av denna stad men det är inget mot Kalmar eller mitt kära hem, det vackra Båstad. Ja, saknar redan familjen och mitt kära hem. Var hemma i nästan två veckor men vill vara där mer. Antagligen för här uppe är det ända jag ska göra är jobba, kämpa på med träningen och slutligen det mesta av tiden vara ensam!!! Yeeeeehhhh!!! Men det handlar om tre veckor. Nästa vecka är det en del planerat vilket är skönt. Men skulle göra mycket för att få vara med familjen lite mer.
lördag 16 juli 2011
Ett äventyr väntar!!!
Tillbaka
Nu är det tre veckors jobb som jag har framför mig. Ska nästa helg också åka ner till Kalmar för att gå på Håkan Hellström och The Ark på Guldfåglens Arena. Det ska blir rikigt kul. Ska även se Veronica Maggio här i Norrköping på torsdag.
måndag 4 juli 2011
Just nu, just här.
Var även hemma i Kalmar en sväng förra veckan. Passade på att njuta av staden lite när det är sommar. Fick sola lite och tog även årets första dop med Sara. Hann en sväng över till Öland också och turistade på Borgholm.

