Vänskap

Träffade min kära barndomskompis i söndags efter att inte träffat henne sen någon gång innan jul. Min kära Bana. Jag vet inte om man räknas som barndomskompis då man inte blev vänner förrän man var 15 men jag kallar henne det ändå. Trots att vi nu bor i samma stad träffas vi inte så mycket då för våra liv är väldigt olika just nu och tiden finns inte alltid där. Men att komma hem till henne är allt som det brukar vara. Hela familjen känner jag väl och man blir alltid så härligt välkommen där. Det är så skönt att veta att även om man inte ses så ofta så gör det inte så mycket. När man väl träffas igen är allt precis så som man lämnade det sist och det är inga konstigheter. Vänskap kallas det och det kan man inte få för mycket av. Och jag är ganska säker på att jag har mycket av det, från både den ena och den andra. Ni vet vilka ni är. :)